när fegheten tar ton
Flera nätter i rad har jag funderat på det här med vad man egentligen är villig att göra för att allt ska bli bra. Vad man är kapabel att göra för att ställa allt till rätta. Desperata handlingar som kan gå helt fel, beslut som kan vara helt rätt och beslut som kan vara helt bisarra. Goda människor som gör onda handlingar för att få en reaktion. Vilken som helst, bara en reaktion. Säg något, gör något - bara du ger mig det där lilla som visar att jag nått fram. Att jag fått dig att känna något. Vita lögner som kommer fram i pressade situationer där hoppet är det som håller dig vid liv. Ibland kan man fråga sig, är jag en god människa som gör onda handlingar eller är jag en ond människa som försöker vara god? Jag har gjort saker jag ångrat, och man kan tycka att jag borde ha lärt mig av det. Jag är inte så säker. Men en sak jag är säker på är att jag inte klarar av att förlora det vackra, igen. Jag har bestämt mig för att vara en bra människa, jag är en bra människa. Speciellt när jag är med dig..
Kommentarer
Postat av: Anna
så oerhört vackert skrivet!
Trackback
