Leenda

Lita är här. Vilka raketer altså, fullkomligt underbara och är inte alls osköna på något sätt! Och vet du, dem kom inte ensam ;)

Vaknade (nästan dog) av att brevbäraren tryckte de hårdaste han kunde på ringklockan. Jag skrek efter min pojkvän av rädsla och kom snabbt på att han hade jobbat natt och behövde sova. Drog på mig det som fanns till hands och vacklade mot dörren, öppnar och möts av "MEN TJÄÄNARE!!!".  Allt gick så fort och snart låg jag i sängen igen. Men halvt ihjälskrämd med ett hjärta som slår dubbelt och med paketet i hallen blev det en olidlig halvtimma. Nä, det var bara att stiga upp och fånga dagen!